Romerska politiker insåg att mycket energi spenderades åt att övertyga den breda massan, och att i verkligheten kunde de inte genomföra nämnvärt mycket av sina egna politiska agendor. De romerska politikerna insåg att det fanns ett fel i det romerska systemet. För att enklare kunna genomföra sin agenda, var man tvungen att ha folket med sig, alltså man måste få folket att dela samma bild av världen.
För att förstå nödvändigheten av detta kommer ett exempel.
En romersk ledare vill införa nya skatter för att bekosta en armé tänkt att användas till att utrota en barbarisk fiende, jag tror romarna hade uttryckt saken som så i vart fall: ”barbarisk fiende”. Folket skulle aldrig gå med på en sådan beskattning, heller aldrig förstå meningen med att utrota denna ”barbariska fiende” om de själva inte såg denna ”barbariska fiende” som just barbarisk. Den romerska ledaren måste få folket att se på fienden som att vara barbariska för att kunna genomföra sin agenda, varför ledaren kommer att spendera tid åt propaganda för att övertyga folket om ”fienden” och fiendens grad av barbarism.
Då måste man också ha en gemensam definition av barbarism. För om ordet barbarism har olika innebörd för alla, ja då kan barbarism vara allt ifrån att inte tvätta händerna efter man har varit på toaletten, till att brutalt massakrera civila under en militär kampanj.
Om den rådande definitionen av barbarism är att inte tvätta händerna efter man har varit på toaletten, är det svårt att motivera militär handling för att komma tillrätta med problemet. Inte ska man väl behöva en hel armé? Starta en reklamkampanj för billig tvål och en informationskampanj om fördelarna med rena händer, det borde vara tillräckligt, eller hur?
Daniel tänker...
I en tid där information existerar i överflöd och är tillgänglig för alla, och dessutom nyttjas av många, är det svårt att egentligen få ut något vettigt av det. Som jag dagligen loggar in och använder mig av sociala medier ser jag dagligen olika människor publicera ”fakta” som är anpassade att påverka allmän samhällssyn. Vad jag ser är ”fakta” som publiceras av vissa som står i tydlig kontrast mot andra ”fakta” som publiceras av andra. Vad jag ser är någon sorts mass-förvirring. Och jag vill inte vara dramatisk, jag vill inte heller vilseleda någon genom att dra absurda slutsatser, men jag ser i denna mass-förvirring grunden för vårt samhälles kollaps.
För att förstå hur jag kan komma fram till en sådan slutsats måste man veta om mänsklighetens historia, och man måste kunna förstå lärdomarna av historien. Vi börjar med en uråldrig fråga, en fråga som alla som någonsin tänkt sig regera över ett folk ställt sig är, hur regerar man ett folk?
Frågan kan också formuleras: Hur får jag folket att dela min vision? Eller hur får jag folket att förverkliga min dröm?
För tidiga civilisationer kom det att handla om religion och gemensamma fiender. Om vi börjar med religion, och vi använder oss av kristendomen som exempel. Att det blev just kristendomen som exempel är för att jag, i egenskap av helt ointresserad av religion generellt, känner till kristendomen bäst. Och ”känner till” är väl egentligen, skall erkännas, ett krafttag i överkant. Jag har aldrig ens läst boken ”Bibeln”, jag har försökt, men jösses vad tråkig den är!
Men vad som är viktigt för min poäng är inte det kristna budskapet, vad det nu är, utan användandet av kristendomen som ett verktyg för att behålla social kontroll. Som jag kommer ihåg historieböckerna var det romarna som införde kristendomen eftersom de insåg nyttan med kristendomen som religion. Jag tror inte de brydde sig nämnvärt om det kristna budskapet heller, särskilt som det kristna budskapet (det om att det bara finns en enda sann gud) stod i tydlig kontrast till de gamla romerska gudarna.
Problemet med de romerska gudarna låg i dess mångfald. I en tro som erkänner många gudar är det svårt att förneka andra gudar utanför de gudar som är romerska. Jag menar, om där redan finns många gudar, är det väl inte svårt att tänka sig att det finns en gud du aldrig hört talas om?
Även bland romare var det svårt att få alla att tillbe, eller erkänna vördnad för en enda entitet. Det fanns de som vördade Jupiter, andra som vördade Neptunus med mera och så vidare...
Med olika föremål för vördnad hade de olika folken olika sätt att se på världen. Och med så många olika synsätt på världen är det svårt för politiker att åstadkomma någonting alls. Om man som politiker vill genomföra sin egna politiska agenda har man en ansamling andra övertygelser att först bestrida.