Eftersom det var tidig vår var det ljust ute på morgonen och mörkt tidigt på kvällen. Som jag hade varit ute och cyklat kvällen innan denna morgon, och eftersom jag inte har gott mörkerseende eller hade tillgång till radar, var dynamo-lampan fortfarande aktiverad när jag cyklade hemifrån. Ni som någon gång använt en dynamo-lampa vet att dynamo-lampor för ett högt vinande ljud ifrån sig. Detta vinande ljud var mäkta irriterande för morgontrött högstadie-Daniel. Och efter att ha hunnit halvvägs till skolan hade morgontrött högstadie-Daniel tröttnat på oljudet från dynamo-lampan så jag tänkte mig stänga av den.
Eftersom jag bedömde att stanna cykeln, kliva av den och sen stänga av dynamo-lampan var för jobbigt vid tillfället och det faktum att jag antagligen var lite sen, valde jag att hänga mig själv över styret i farten och försökte på detta maner stänga av dynamo-lampan.
Just vid det tillfället vill jag minnas att jag tyckte att det var en ”oerhört briljant plan”.
Men det hela föll naturligtvis inte ut riktigt som jag ville. Det är lite pilligt att försöka stänga av en dynamo-lampa i farten, samt ville jag inte ta i riktigt eftersom hjulens ekrar passerade ungefär två millimeter från mina fingrar. Det gick inte att stänga av dynamo-lampan i farten. Så jag erkände mig besegrad och det hade väl passerat ungefär tio sekunder innan jag senast hade uppsikt över vägen, så jag bestämde mig för att titta upp och se vart jag var någonstans.
Jag hänger fortfarande över styret och tittar upp och framför mig ser jag grillen på en parkerad Renault, jag vet att det var en Renault för jag såg emblemet klart och tydligt, for rakt in i den parkerade bilen, flög ur sadeln och landade med huvudet på motorhuven och studsade därefter tillbaka ner på cykelsadeln igen. Som tur var, för min del, var inte ägaren till bilen vaken, så jag kollade om jag lämnat något märke på bilen, det hade jag inte, så jag cyklade fort vidare därifrån med dynamo-lampan vinande!
Jag är inte världens mest uppmärksamma människa.
Och allting hade väl varit lugnt om det bara var jag som är så pass ouppmärksam på min omgivning. Men eftersom ”auto-break” är det nyaste nytt inom bilbranschen, då är ju det uttryck för att jag knappast är ensam om att vara ouppmärksam på omgivningen när vi framför fordon.
...
Daniel tänker, igen...
Då dagens samhälle framtvingat innovationer som ”auto-break”, vilket är en funktion som bromsar åt föraren utifall föraren inte skulle ha tillräcklig koll framåt, blir jag lite fundersam.
Jag minns inte i vilken reklamfilm för bilar, men i någon av dessa reklamfilmer marknadsför dom produkten genom att påstå att ”bilen vet vad du har framför dig.” Detta illustrerade dom i reklamfilmen genom att visa hur ”auto-break”-funktionen aktiveras eftersom föraren i bilen inte uppmärksammat att denne är i begrepp om att föra ekipaget rakt in i en backande lastbil.
Hur missar man att man är på väg att köra rakt in i baken på en backande lastbil?
Innan jag beger mig ut i ett längre utlägg om detta, måste jag nämna att jag inte är mycket bättre själv. Jag har inte alltid uppmärksamheten där jag behöver den alla gånger. Jag minns en gång i högstadiet, det var tidig vår och jag cyklade till skolan på min DBS-gubba-räcer, utan fotbroms. Den hade två växlar vill jag minnas, ”trög” och ”sablar vad trögt!”. Om man tänkte sig att använda ”sablar vad trögt!”-växeln fick man se till att man befann sig i brant nedförsbacke, eller ha benmuskler som Hulken för att överhuvudtaget orka trampa.
På denna fenomenala cykel transporterades jag till skolan varje dag i tre år. Cykeln var utrustad med dynamo-lampa, och för er som inte vet vad en dynamo-lampa är har jag bifogat en bild.
