Att gå till krogen nykter är som någon sorts blasfemi.
Det finns ett allmänt accepterat undantag, om man är designerad chaufför är det helt okej att gå på krogen nykter. För om man är designerad chaufför den kvällen, utgår de flesta av oss från att man dricker alkohol vid andra tillfällen. Att påstå att man är nykter på frivillig basis och dessutom saknar körkort däremot finns det ingen direkt förståelse för. Hade det velat sig riktigt illa gissar jag att de inne på krogen hade gaddat ihop sig och jagat mig ut från krogen med högafflar och facklor. Och naturligtvis, vid händelse jag inte hade sprungit tillräckligt fort, fångat mig för att sedan binda fast mig vid en påle och bränna mig levande.
Varför är det så att vi skattar alkoholen så högt i detta land, så högt att det är närmast någonting religiöst?
Det är en frågeställning som jag brottats med i snart två år, utan att för den skull nå ett tillfredsställande svar. Det är en frågeställning som väcker fler frågor än svar.
Är det för att det är ett allmänt accepterat sätt att umgås på? Eller är det ett uttryck för att man vill söka sig bort från verklighetens råa vardag och om blott bara för en afton, känna någon form av frihet?
Är alkohol religion i Sverige? Ja, jag upplever det.
Daniel tänker, igen...
Alkohol – Religion i Sverige?
Sverige är ett sekulariserat land, vi ägnar inte många, om ens några, tankar åt Jesus Kristus idag. Det närmaste de flesta av oss kommer religion är väl när vi böjer våra huvuden bakåt, riktar våra ansikten mot skyn och trött utropar ”Herregud!” efter att Ica-kassen man tänkt bära hem maten med spruckit på vägen hem.
De flesta av oss besöker inte kyrkan på söndagar.
För de allra flesta av oss är religion inte ett ämne som är på tapeten. När religion väl är på tapeten så är det när vi gör narr av eller häcklar om religion.
Men så har jag sett att vi ändå idkar religion i Sverige. Och de allra flesta av oss gör det så ofta som en gång i veckan.
Skillnaden är att kyrkorna inte kallas kyrkor, utan istället går man till krogen. Istället för kyrkklockor, spelas ”umgänges-vänlig” musik i bakgrunden. Och föremålet man höjer till skyarna och dyrkar istället för Gud eller Jesus, är en stor stark. För er som inte vet vad en stor stark är för någonting, det är ett 50cl:s glas fylld med starköl.
Det är inte bara detta jag har noterat. Som hobby-antropolog har jag naturligtvis utfört ett socialt experiment. Jag gick till krogen spik-nykter. Varför heter det spik-nykter? Jag förstår att spikar inte dricker någonting, men ändå, det verkar långsökt. Jag gick emellertid till krogen en kväll helt nykter, det starkaste jag drack den dagen var en kopp kaffe.
Det allra första som slog mig var hur irriterande det kan vara att vara nykter bland fulla människor. Det som sedan slog mig var på vilket sätt dessa människor reagerade när jag nämnt att jag var nykter. Reaktionerna var starka och tog sig det uttrycket att de stirrade på mig med blanka ögon och hade munnen hängande på vid gavel, som om jag precis sagt något fullkomligt obegripligt. Det är den typen av reaktion man kan förvänta sig om man mitt under pågående gudstjänst rest sig upp, dragit ner brallorna, böjt sig framåt och visat arslet för församlingen och sedan skrikit: Jag är Jesus!