Jag är inte särskilt god att tas med om jag gått för länge utan snus, Skövde med omnejd borde vara rädda och hålla sig inomhus! Om ni ändå insisterar på att vistas utomhus, och ni befinner er i en situation där ni tvingas springa för era liv på grund av att ni är jagade av en besinningslös bergsgorilla, mer känd som mig, ha alltid en dosa med snus med er i fickan. Om ni under jakt tar upp dosan med snus och kastar den på mig kommer jag med största sannolikhet sluta jaga er.
Jag kommer in till Skövde med buss 402 från Skövde till Hjo, som vanligt helt utan dramatik. Johannes hämtar mig och jag insisterar på att han ger mig en snus, som tur är har Johannes tillräckligt god sinnesnärvaro att faktiskt ge mig en snus, och omständigheterna föll mig så väl att vi faktiskt hann in på butik till att köpa en dosa snus innan intervjun.
Vi åkte från butiken, först lite till höger, sedan till vänster, men också rakt fram och i rondeller.
Jag kommer inte ihåg vart någonstans i Skövde vi åkte.
På en parkering någonstans i Skövde svängde vi in och vi möttes av två individer med varsitt fordon. Hela upplägget kändes som att vi helt plötsligt var hemliga agenter och befann oss i en action-rulle. Vi vevade ner rutan, gjorde oss tillkänna genom att svara på frågan ”Är ni Bladen Webbtidning?” med ”Är det ni som är The Perfekt Mess?”.
Det var säkert inte så det hände, men det är så jag minns det.
Därefter satte de sig i sina bilar och vi bildade en kolumn av tre fordon med oss i mitten, och vi åkte in på ett närliggande område. Intrycket av att vara hemlig agent och att vi befann oss i en action-rulle förstärktes när vi saktade in framför en grind med kod. Föraren i bilen framför sträckte ut näven, knappade in koden, grinden öppnades och vi åkte in på området ungefär 100 meter. Väl framme vid vad som verkade vara en övergiven industrilokal parkerade vi.
När vi väl klivit ur bilarna sprack illusionen om att vara hemlig agent tämligen omgående. Vi möttes av två killar, de presenterade sig som Niklas och Mikko, vi presenterades oss som Daniel och Johannes för det kändes inte som att det fanns någon anledning att ljuga.
De förklarade att byggnaden tillhörde medborgarskolan, och att man fick hyra lokaler där om man ville.
De öppnade dörren och innanför dörren var man genast tillbaka till att känna sig som hemlig agent igen. Det var en labyrint av trappor, eller en trappa, och trånga korridorer. Det spontana intrycket av facilitetens innanmäte var allmänt sliten lokal. Niklas och Mikko stannar till vid en dörr, indikerande att vi var framme vid deras replokal. Och vilken överraskning det var sedan. Replokalen var stor och luftig och hade det inte varit för att transdimensionella resor fortfarande är omöjliga hade vi trott att vi faktiskt färdats till en annan dimension. Så stor var kontrasten. Det fanns kylskåp, microvågsugn, ett biljardbord! Och en väldigt massa lampor.
Jag gissar att vi måste ha sett frågande ut, men Niklas och Mikko förklarade. Det fanns en nödvändighet för så många lampor och att det inte alls förhöll sig om någon fetisch.
Om vi såg frågande ut, var det inte den frågan vi tänkte på...
Men bra att veta! Betryggande!
Stämningen i lokalen var go' och vi riggade upp nödvändig utrustning innan vi sedan satte oss ner för en intervju med The Perfect Mess. Mycket nöje kära läsare!
Inledning intervju med The Perfect Mess
Det börjar som alltid med en bussfärd från Hjo till Skövde. Jag och kollektivtrafiken går hand i hand lika väl som alkohol och min-röjning – det kommer att bli en och en annan miss, med katastrofala konsekvenser som följd.
Måhända är jag tidsoptimist, jag erkänner det. Jag är den typen av person som ska vara på jobbet klockan 07:00 och det händer ibland, ofta menar vissa, att jag vaknar klockan 06:53 och jag tänker ”Jag hinner sova 37 sekunder till!” 37 sekunder, det låter inte som mycket, men det kan göra stor skillnad! Kanske. Inte.
Det kanske inte har något med att vara tidsoptimist att göra, det skulle mycket väl kunna handlar om ett, i brist på bättre ord, mentalt handikapp.
Okej, jag är dålig på att hålla tider. Jag har aldrig riktigt fått grepp om det så att säga. (Oerhört kul ordvits!)
Det finns ju ingenting att hålla tag i eller att greppa om, det är det som är problemet, det är tiden, den kan man inte hålla i.
Så jag missar bussar, och katastrofala konsekvenser får det alltid. Det faktum att jag missade bussen denna gång innebar att jag inte skulle få tillräckligt med tid åt att inhandla nytt snus, vilket verkligen behövdes som min snusdosa var tom. Att min snusdosa var tom och att jag inte hade en ny dosa till hands är uttryck för att jag inte bara är dålig på att hålla tider, utan jag är dessutom dålig på framförhållning. Hade jag dagen innan denna gått ner till affären och köpt en dosa snus, hade jag haft snus nu. Istället ägnade jag dagen innan denna åt att spela tv-spel och äta godis. Godis som jag hade köpt tidigare den dagen när jag var nere i affären, men då hade jag snus kvar i dosan. ”Jag köper snus imorgon!” tänkte jag i mitt stilla sinne. Detta trots att jag är mycket medveten om mina, ja, begränsningar.
Jag hade missat bussen, nästa buss gick bara en stund senare, jag kommer inte ihåg exakt hur lång stund stunden var, men det var inte tillräckligt med tid för att hinna till affären och köpa snus och hinna tillbaka till busshållplatsen i tid för nästa buss. Så jag skulle få åka till Skövde snuslös!Jag vet vad ni tänker: ”Åh, tobaccoinister och deras tobak!”Johannes: Finns det ens folk som säger ”tobaccoinister”? Är ”tobaccoinister” ett ord ens?
Okej, Herr Ordmärkare som skriver i inledningen, jag reviderar föregående stycke...
Jag vet vad ni tänker: ”Åh, snusare och deras snus!”
…
Johannes: …
Nöjd?
Johannes: Nej verkligen inte. Men fortsätt.
Okej, tack så mycket. Jag tänker för övrigt fylla din bil med sand, så att där alltid kommer att vara sandigt. Jag tänker också hälla socker i bensintanken samt repa lacken med min nyckelknippa.
Johannes: Ja det känns motiverat...