27
Dags för tidningssläpp igen!
Jag måste börja med att säga att detta nummer har varit väldigt kul. Det är kul att höra Daniel och Johannes tankar och planer om vad tidningen ska innehålla.
Denna månaden lät ungefär såhär:
Johannes: Jag tycker vi ska göra en intervju med någon som vet mycket om människan
Daniel: Bra ide! Varför inte intervjua någon som jobbat med detta länge?
Johannes: Typ någon som jobbat på behandlingshem och sånt hela livet? Jag tror jag vet folk som kan ställa upp!
Daniel: Nej, kanske någon president?
Johannes: Eller någon som arbetat med människor länge?
Daniel: Nej, Martin luther king?
Johannes: Nej han bor ju i USA?
Daniel: Han är död sen -68 tyvärr... Okej, en liten astronaut då?
Johannes: Va?
Daniel: Jo, men kolla upp om de du känner skulle vara intresserade, vore grymt bra!!
Johannes: bra, då bestämmer vi det.
Jag är imponerad av att det kommer ut tidningar över huvud taget men det är väl bra att sikta högt antar jag. (Och att jag tar ner dom på marken ibland)
Det jag egentligen vill skriva om är att jag nu beställt min första "Glossybox"!! Gud vad roligt det ska bli att få hem den och förhoppningsvis kunna skriva om den redan i nästa nummer. Tanken är att kunna ha det som en stående sida i tidningen framöver. Hoppas ni gillar tidningen och kolla in i april igen för att förhoppningsvis se uppackningen av min Glossybox!
/Cassandra
26
/Johannes
Hur fungerar vi?
Ja det är en bra fråga! Jag har haft turen att komma i kontakt med människor från olika kulturer, livssituationer och hemmaförhållanden. Det som är genomgående vem man än pratar eller umgås med är det jag i denna insändare kommer att kalla "evolutionskänslor" med evolutionskänslor menar jag saker som jag funderar på om det är ett inlärt beteende eller känsla inpräntat i oss sen urminnes tider.
Vi börjar med en frågeställning
Tänk dig den först födda bebisen på jorden.
Varje gång bebisen gjorde något bra fick hen en örfil och varje gång hen gjorde någonting dålig fick hen en kram. Hade vi fortfarande tyckt att det var lika mysigt att kramas idag då? Eller hade kärlekspar gått runt på stan och örfilat varann?
Min fundering är om det är så att vi lär oss från början vad som är mysigt och vad som gör ont. Jag vet att det fysiskt gör ont att få en örfil, men det finns ju faktiskt något vi kallar skön smärta, hade örfilen varit en sådan i så fall? Alltså en evolutionskänsla.
Anledningen till att jag tar upp detta har att göra med att jag sprungit på människor som kommer från en hemsk hemmamiljö och när de börjar omges av människor som vill dom väl, som inte slår eller skriker, så blir detta väldigt smärtsamt och jobbigt och de söker ofta sätt att komma tillbaka till det de är vana vid. Har de lärt sig att det ska fungera så som dom vuxit upp, och en lugnare miljö blir då otrygg? Jag har inte svaret på detta men det kanske någon av er har. I så fall får ni gärna skicka in en insändare och berätta om det.
Har du några funderingar eller erfarenheter du vill dela med dig av? Skicka då in dom till oss så kanske vi publicerar dem i nästa nummer. Självklart kan du välja att vara anonym.