16
Gästkrönikörens sida
I stort sett hela mitt liv så har jag tampats med och försökt tygla min egen ilska. Ända sedan jag var en liten, liten plutt på jorden så har jag fått höra och också känt av själv att jag har en väldigt kort stubin, och under mina 26 levnadsår här i världen så har jag försökt att tvinna den lite längre. En fråga som jag dock har funderat över länge som jag har fått höra många gånger efter att jag blivit arg lyder; ”Hjälpte det?”
Om det hjälpte att bli arg? Nå, det finns någon slags tabu kring det här med att få bli arg och vara arg tror jag. Det verkar som om det är någonting dåligt och helt meningslöst att kunna bli det och få vara det många gånger. Givetvis så löser det sällan några problem att bli förbannad sådär mitt i vardagen som det ofta händer, som en explosion mitt i fredagsmyset direkt efter att man kommer på att man glömt att ta in finkläderna som hänger på tork ute när det precis börjat regna. Att stå och gapa och gorma löser inte problemet.
Inte heller löser det några problem när jag gapar och skriker åt kaffekannan jag precis tappat i golvet, där den krossats likt en mumsmums över Sergels Torg på löningsdagen. Jag vill mena att det inte är helt meningslöst dock, att bli förbannad när kaffekannan ligger där på mitt golv i ruiner av någon slags forna morgonrutin. För, fyfan så det är gott att svära! Jävlar så bra det känns att svära åt kaffekannan som ligger där på golvet i bitar, åh så skönt det är att be den förpassa sin sorgliga nuna till abyssen. Så fantastiskt underbart det är att öppna kanalerna något och lösgöra ventilerna för en kort stund! Det fyller således en funktion att bli arg ibland mitt i vardagen även om det egentligen inte löser några problem.
Vardagsvansinnet.
Vi på Bladen Webbtidning introducerar en ny gästkrönikör som återkommande kommer att skriva i tidningen. Hon heter Rebecca Bjurström, hon är konstnär och nu också alltså gästkrönikör. Vi på Bladen Webbtidning vill bara ta tillfället i akt och hälsa Rebecca varmt välkommen! Varsågod, pappret, eller sidan eller uppslaget? Eller vad man ska kalla det, är din!
Daniel, Johannes & Cassandra: Det framkommer inte, men vi applåderar faktiskt!
Rebecca: Tack! Antar jag...
Daniel, Johannes & Cassandra: Äsch! Det var så lite så.
Rebecca: Ja, det var det.
17
Man måste ju förstås också tänka sig för och värdera och överväga noga åt vilket håll explosionen ska riktas och siktas mot. När jag står här hemma och ber en trasig kaffekanna att fara åt helvetet så ser jag ut som en idiot, för nog är det idiotiskt att be en trasig kaffekanna att fara åt helvetet. Den har inga känslor som jag kan såra ändå, inte kan jag såra tröskelns känslor heller när jag har slagit i lilltån i den eftersom den ju inte har några känslor alls. Därför är det viktigt att tänka sig för innan man släpper ut explosionen, för den får aldrig träffa fel, den får aldrig såra någon som inte har gjort sig förtjänt av det. Man får aldrig låta explosionen gå ut över någon annan människa när denne är oskyldig. Givetvis kan man be om ursäkt om det händer ändå och man kan säga förlåt, men det finns många gånger en härdsmälta att ta i beaktning också. Ibland duger helt enkelt inte en ursäkt, ibland så hjälper det inte.
... Och egentligen, så är det väl egentligen åt mig själv som jag ska svära och bli vansinnig på när jag precis har tappat kaffekannan i golvet. Det var ju trots allt jag som tappade den, det var min egen klumpighet som orsakade olyckan.
Men jag är inte perfekt, och svär således åt den där forna kaffekannan istället. Även om glasskärvorna inte plockas upp ifrån golvet genom det, även om kaffet på golvet inte torkas upp genom det. Så, jag vill mena att poängen i den här sagan är att det är helt okej att bli arg och få vara det. Vad gör väl det om jag ser ut som en idiot när jag svär åt trasiga kaffekannor, trösklar eller dåligt minne, jag kan leva med att se ut och bete mig som en idiot ibland när skitsaker händer. Det finns en funktion med att bli arg och genom det öppna en kanal för att släppa ut vreden. Men, den måste siktas rätt, de måste användas rätt, kanalen och vansinnet. Det är skillnad på att bete sig som en idiot, och att vara en idiot.
/Rebecca Bjurström