30
Äldreomsorgen.
Det uppdagas ju fortfarande skräckhistorier om hur man på olika håll i landet vanvårdar de äldre i samhället. Och det här är ju inte heller på något sätt konstigt, det är snarare tvärtom, allting är precis som det borde vara. Historiskt sett har det varit ekonomiskt oförsvarbart att ge våra äldre i samhället omsorg.
Grottmänniskorna hade inte lyxen att undvara resurser för att livnära de gamla individerna i flocken, grottmänniskan hade redan fullt upp med att livnära sig själv och sin avkomma i första hand. De gamla individerna är passé, de har redan levt ett helt liv och saknar på grund av sin ålder nytta för flocken. De kan inte vara med i jaktlag, åldersreumatism och senilitet gör det inte bara svårt utan dessutom livsfarligt för resterande flockmedlemmar. Inte heller kan de vara behjälpliga vid insamlandet av nötter och bär eftersom ju åldersreumatismen begränsar rörligheten i leder kraftigt och seniliteten är knappast hjälpsam när det kommer till att komma ihåg vilka nötter/bär som är ätliga, och vilka nötter/bär som inte är det. Nej, de äldre i flocken dög bäst åt historia-berättande, förslagsvis tidigast när språket var så pass utvecklat att det möjliggjorde historia-berättande.
Än idag är det inte ekonomiskt försvarbart att ge omsorg åt de äldre i samhället. Detta beror på att gamla människor är väldigt dyra i underhåll. I likhet med en gammal bil som skramlande och hostande hoppar fram på vägen, hela tiden i behov av oljepåfyllning, smörjning och service av rörliga delar – skramlar och hostar de äldre i samhället fram på vägen ständigt i behov av smörjning och service av rörliga delar.
Detta är ingenting som de gamla själva rår för, det är den naturliga ordningen. Vi är inte skapta att leva hur länge som helst, vid mogen ålder börjar kroppen sakta förfalla. Immunförsvaret försämras kraftigt på grund av dess oförmåga att återskapa sig själv i tillräcklig mängd. Det finns bara så många gånger en cell kan dela sig själv innan cellen själv inte kan uppehålla livet och följaktligen dör. Det är därför många gamla människor är sjuka, och det är just det här som kostar samhället en väldigt massa pengar. För att fortsätta kunna leva ett ”värdigt” liv är de beroende av dyra mediciner och i extrema fall är de i behov av livsuppehållande maskiner för att kunna leva överhuvudtaget.
Detta hade naturligtvis inte varit ett problem om de äldre i samhället genererade pengar tillbaka till samhället. Hade de likt de arbetande individerna i samhället kunnat genera pengar till samhället då hade äldreomsorg varit ämne värt att investera i.
Ledarsida
Daniel tänker ... Igen
31
Det är här min starka förmåga att göra analyser, mitt skarpa sinne för att dra slutsatser samt mitt briljanta intellekt för att tänka utanför ramen – kommer till sin absoluta rätt. Jag har funderat ut en plan för hur vi ska kunna komma till rätta med äldresorgen, och allt med tämligen enkla medel.
Min plan går ut på följande:
Istället för att gå i pension vid 65 års ålder, föreslår jag att individen försätter att arbeta i den mån individen själv är kapabel att jobba. Det är inget nytänkande där, utan någonting som snarare ligger i linje med föregående regering. Men mitt förslag är att vi slopar pensionen helt och hållet. Jag föreslår att vi inför ett system i vilket man årligen synar arbetaren och bedömer arbetaren efter arbetsduglighet. Allt eftersom arbetaren tappar arbetsduglighet anpassas arbetet för att arbetaren skall kunna fortsätta arbeta.
På detta sätt slutar aldrig de äldre individerna i samhället att generera pengar åt samhället, och samtidigt håller det de äldre individerna i samhället sysselsatta. Sysselsättning är ju annars problematik förknippat med pensionen till. ”Jag har ju ingenting att göra längre”, har någon pensionär sagt, kan tänkas.
En annan fördel med det här systemet är att även de sjuka gamla individerna kan komma samhället till nytta. Detta baserat på att även en sjuk individ i någon mån ändå har någon form av arbetsduglighet. En sängliggande individ har ju båda händerna fria och kan sysselsättas med att till exempel sy kläder. Fördelen med detta skulle kunna vara att gamla sjuka individer som syr kläder gör det till en billig peng och således kan konkurrera ut de företag som dras med barnarbetare. Vi löser inte bara problemet med äldreomsorgen, utan har vi tur kan vi alltså sopa ett världsproblem som barnarbete av kartan.
Men det slutar inte där. Systemet skall även kunna hantera de individer som inte längre besitter någon arbetsduglighet alls. Eftersom kostnadseffektivitet uppmuntras föreslår jag att alla individer som bedöms inte längre arbetsdugliga samlas in på speciella institut där man på det mest kostnadseffektiva och mest humana sätt avslutar individen livcykel. När sedan den inte längre arbetsdugliga individens liv är avslutat förs sedan kroppen till en medicinsk avdelning kirurger som skördar de organ man bedömer funktionsdugliga att använda i medicinskt syfte. Resterna av kroppen skickas sedan till värmeverk att användas som bränsle.
Med det här systemet kommer vi alltså tillrätta med problemen till äldreomsorgen, vi undanröjer problemet med företag som nyttjar barnarbetskraft, vi har alltid organdonatorer och vi kan hålla våra hus varma.
Mer samhällsnyttiga än så kan inte de äldre vara.