Rock mot cancer, välgörenhet på riktigt
- Bladen musik
- 1 juli 2015
- 5 min läsning
Rock mot Cancer.
Detta var dagen D för oss på redaktionen för Bladen Webbtidning. Aldrig någonsin hade vi försökt oss att göra någonting liknande. Detta var vår största åtagande hittills. Hade vi tagit oss vatten över huvudet? Skulle vi lyckas med den oerhörda uppgiften att rapportera en hel festival?
Vi trodde det. Annars skulle vi inte ha varit där!
Det hela började redan i April i år, bara någon vecka efter det att vi blivit ett musik-magsin. Jag satt hemma i min lägenhet i Hjo och arbetade med nya artiklar som skulle publiceras i tidningen, det vill säga, jag satt och nöjessurfade. Jag loggade in på facebook och väl där såg jag ett inlägg om Rock mot Cancer. Som den snabbtänkta person jag är lade jag snabbt ihop ett och ett, det är ett event som sannolikt kommer att innehålla musikaliska inslag (ledtråden ligger i namnet) och vi, det vill säga Bladen webbtidning är ett musik-magasin. Vore det inte lämpligt om vi gjorde ett reportage om Rock mot Cancer?
Följande möte la jag upp frågeställningen som sådan. Jag nämnde inte nödvändigtvis att jag nöjessurfade. Men jag la fram frågeställningen ”Borde vi inte göra ett reportage om Rock mot Cancer?”. Vi bemödade oss inte ens att ta på oss tänkarmössorna den här gången, jag hann egentligen knappt avsluta min fråga innan jag fick ett svar.
Svaret var naturligtvis att jo det borde vi göra. Därefter följde veckor av hårt planerande. Inte inför Rock mot Cancer, vi hade en massa annat arbete att göra med tidningen också. Först en vecka innan lördagen då evenemanget skulle äga rum hade vi tid över åt att ägna tankeverksamhet åt Rock mot Cancer. Självfallet visste vi för lite om upplägget vid det mötestillfället för att kunna komma fram till några definitiva beslut. Dagen innan lördagen den 27 Juni hade vi fortfarande ingen aning om hur vi skulle ta oss an denna uppgift.
Per sms fick jag på kvällen veta att Johannes a.k.a. ”Sickan” hade en plan.
Så kom lördagen den 27:e Juni, Dagen D för oss på redaktionen. För att göra en liknelse vid den riktiga dagen D, alltså den 6:e juni år 1944, då allierade trupper landsteg i Normandie. Hade Bladen webbtidning planerat det anfallet hade vi först skickat iväg våra trupper till att landstiga i Normandie och därefter på plats talat om för våra trupper vad dom skulle göra där.
Vid fallet den 6:e juni år 1944 så hade trupperna sannolikt ganska snart ändå förstått vad dom skulle göra. Jag menar det är inte svårt att fatta att syftet med att befinna sig på en strand med ett gevär i handen är att skjuta på folk. Särskilt som folk i bunkrar försöker skjuta på en. - Hade jag befunnit mig på stranden någonstans i Normandie den 6:e Juni år 1944 hade jag sannolikt närmat mig uppgiften som en brittisk gentleman: ”Jag säger, nu är jag lite upprörd.” och jag hade samtidigt hävdat ”Dom fuskar ju, de gömmer sig i bunkrar!” innan jag skulle blivit träffad i huvudet av en kanonkula, förslagsvis från en FLAK 88, och dött stenhårt.
...Jag har spårat ur lite ifrån original-ämnet…
Dagen D alltså, den 27:e Juni. Vi var på plats och vi visste redan på förhand att vi hade lite för litet manskap och lite för lite utrustning för att göra allt det vi ville göra. Jag vet att många av er som läser detta tänker ”Vansinne!”, ”Dårskap!”, det går inte att genomföra en sådan operation utan ordentliga förberedelser och rätt antal manskap samt rätt utrustning! Vad ni då glömmer är att vi på redaktionen är vansinniga dårar, och det är därför som vi får sådana här upplägg till att funka.
Själva upplägget förstås, en briljant, nej, lysande, plan signerad Johannes ”Sickan” Lindh. Planen gick ut på att vi skulle göra allting tillsammans och samtidigt. Och det var hela planen. Vi greppade taget om varsin kamera, kontrollerade att minneskort var tömda och batterier var laddade därefter kunde vi bara invänta evenemangets början. Rock mot Cancer.
Vad är Rock mot Cancer? Jag kanske skulle ha börjat där?!
Rock mot Cancer är ett initiativ av Siewert Andersson och Dan ”Dunis” Skavhellen där de lyckats få band och artister att samlas och spela, helt gratis, till förmån för Barncancerfonden. Alla intäkter från festivalen går oavkortat till Barncancerfonden, inga mellanhänder. Hela tillställningen var också gratis, eller ja, man fick betala inträde om man ville men som sagt det var inget krav. Och som jag nämnt tidigare alla pengar går oavkortat till Barncancerfonden. Och i år var andra året i rad som man gjorde den här tillställningen, och om vi får vara med och bestämma, det får vi sannolikt inte, men vi hoppas att vi kan bidra till att det här får nationell spridning, och vi på Bladen webbtidning hoppas att detta händer igen nästa år.
Vi ni läsa mer om Rock mot Cancer kan ni kolla upp dom på facebook. Klicka HÄR
Evenemanget tar sin början klockan 13:00 denna lördag och det är bandet CROOD som öppnar fältet. Bladen webbtidning är givetvis på plats och filmar, och vilket skönt ös det är! Schemat var fullproppat så varje band fick 30 minuter på sig att visa vad de går för. Självklart glömmer jag bort mig i musiken och inser inte att jag borde befinna mig bakom scen när dom går av för en intervju. Tursamt, för Bladen webbtidnings del, var både ”Sickan” och Cassandra mer vakna än jag, och befann sig på plats och var väl förberedda när jag väl dök upp.
Efter det var cirkusen i full gång, vi sprang som illrar fram och tillbaka för att om möjligt få med allt. Direkt efter CROOD följde bandet M.A.M.A. och vi blir lite överraskade när vi känner igen några medlemmar i bandet. På bas hittade Johan ifrån bandet Seedna som vi intervjuade nyligen. Hastigt och lustigt fick vi till en intervju med även M.A.M.A. innan det var dags att återigen springa tillbaka framför scenen och filma nästa band.
Och vad mycket bra musik sen! Många coverband som gjorde klockrena tolkningar på kända rocklåtar. En överraskning var bandet SoundAct som bjöd på musik av det lite hårdare, aningen mindre familjevänligare sorten. Som älskare av musik av det lite hårdare, aningen mindre familjevänligare sorten tyckte jag det var underbart! Efter denna urladdning följde lite lugnare inslag, bland annat Miranda som bjöd på några vackra visor. Drömmande. Och strax efter det kom mer hårdrock i form av bandet Mile. Senare bjöd Börje Bappelsin upp till allsång!
Så mycket bra musik! Och vilken otrolig blandning! En dröm för musikallätare som vi på redaktionen. Festivalen lovade underhållning för hela familjen, och festivalen höll verkligen det löftet! Alla ni som var där håller säkert med mig. Och jag tror att alla ni andra som inte var det önskar att ni var där. I vart fall borde ni önska det. Var avundsjuka!
Detta är naturligtvis bara ett kort sammandrag av hela tillställningen. Och bara ett kort sammandrag blir det eftersom vi helt enkelt inte hann med att skriva recensioner om varje band, vi hann inte ens med att intervjua alla band, vi orkade inte stanna och filma hela festivalen. Vi insåg att försöka göra ett reportage med de förutsättningar vi hade om en hel festival var, om jag får göra ytterligare en referens till Andra Världskriget, ”det var en bro för mycket”. För er som inte förstår sig på den referensen får jag hänvisa till google. Sök på ”Operation Market Garden”.
Vi orkade inte göra allt. Vi gjorde emellertid allt vi kunde för att reportaget skulle göra festivalen Rock mot Cancer rättvisa, och vi hoppas att denna lilla text samt, de filmklipp och intervjuer vi publicerar i tidningen gör det. Vi har gjort vårt bästa och det är vi på redaktionen stolta över. Nästa år vet vi precis vad vi kan förvänta oss, och då är vi definitivt bättre förberedda! Och nästa år hoppas vi även att ni som läser också är där för att stötta en god sak, eller bara vara där för en trevlig dag med mycket musik!
/
Daniel
Johannes
Cassandra
Comments