Intervju med The Perfect Mess
- Bladen musik
- 1 sep. 2015
- 10 min läsning
Det börjar som alltid med en bussfärd från Hjo till Skövde. Jag och kollektivtrafiken går hand i hand lika väl som alkohol och min-röjning – det kommer att bli en och en annan miss, med katastrofala konsekvenser som följd.
Måhända är jag tidsoptimist, jag erkänner det. Jag är den typen av person som ska vara på jobbet klockan 07:00 och det händer ibland, ofta menar vissa, att jag vaknar klockan 06:53 och jag tänker ”Jag hinner sova 37 sekunder till!” 37 sekunder, det låter inte som mycket, men det kan göra stor skillnad! Kanske. Inte.
Det kanske inte har något med att vara tidsoptimist att göra, det skulle mycket väl kunna handlar om ett, i brist på bättre ord, mentalt handikapp.
Okej, jag är dålig på att hålla tider. Jag har aldrig riktigt fått grepp om det så att säga. (Oerhört kul ordvits!)
Det finns ju ingenting att hålla tag i eller att greppa om, det är det som är problemet, det är tiden, den kan man inte hålla i.
Så jag missar bussar, och katastrofala konsekvenser får det alltid. Det faktum att jag missade bussen denna gång innebar att jag inte skulle få tillräckligt med tid åt att inhandla nytt snus, vilket verkligen behövdes som min snusdosa var tom. Att min snusdosa var tom och att jag inte hade en ny dosa till hands är uttryck för att jag inte bara är dålig på att hålla tider, utan jag är dessutom dålig på framförhållning. Hade jag dagen innan denna gått ner till affären och köpt en dosa snus, hade jag haft snus nu. Istället ägnade jag dagen innan denna åt att spela tv-spel och äta godis. Godis som jag hade köpt tidigare den dagen när jag var nere i affären, men då hade jag snus kvar i dosan. ”Jag köper snus imorgon!” tänkte jag i mitt stilla sinne. Detta trots att jag är mycket medveten om mina, ja, begränsningar.
Jag hade missat bussen, nästa buss gick bara en stund senare, jag kommer inte ihåg exakt hur lång stund stunden var, men det var inte tillräckligt med tid för att hinna till affären och köpa snus och hinna tillbaka till busshållplatsen i tid för nästa buss. Så jag skulle få åka till Skövde snuslös! Jag vet vad ni tänker: ”Åh, tobaccoinister och deras tobak!” Johannes: Finns det ens folk som säger ”tobaccoinister”? Är ”tobaccoinister” ett ord ens?
Okej, Herr Ordmärkare som skriver i inledningen, jag reviderar föregående stycke...
Jag vet vad ni tänker: ”Åh, snusare och deras snus!”
…
Johannes: …
Nöjd?
Johannes: Nej verkligen inte. Men fortsätt.
Okej, tack så mycket. Jag tänker för övrigt fylla din bil med sand, så att där alltid kommer att vara sandigt. Jag tänker också hälla socker i bensintanken samt repa lacken med min nyckelknippa.
Johannes: Ja det känns motiverat...
Jag är inte särskilt god att tas med om jag gått för länge utan snus, Skövde med omnejd borde vara rädda och hålla sig inomhus! Om ni ändå insisterar på att vistas utomhus, och ni befinner er i en situation där ni tvingas springa för era liv på grund av att ni är jagade av en besinningslös bergsgorilla, mer känd som mig, ha alltid en dosa med snus med er i fickan. Om ni under jakt tar upp dosan med snus och kastar den på mig kommer jag med största sannolikhet sluta jaga er.
Jag kommer in till Skövde med buss 402 från Skövde till Hjo, som vanligt helt utan dramatik. Johannes hämtar mig och jag insisterar på att han ger mig en snus, som tur är har Johannes tillräckligt god sinnesnärvaro att faktiskt ge mig en snus, och omständigheterna föll mig så väl att vi faktiskt hann in på butik till att köpa en dosa snus innan intervjun.
Vi åkte från butiken, först lite till höger, sedan till vänster, men också rakt fram och i rondeller.
Jag kommer inte ihåg vart någonstans i Skövde vi åkte.
På en parkering någonstans i Skövde svängde vi in och vi möttes av två individer med varsitt fordon. Hela upplägget kändes som att vi helt plötsligt var hemliga agenter och befann oss i en action-rulle. Vi vevade ner rutan, gjorde oss tillkänna genom att svara på frågan ”Är ni Bladen Webbtidning?” med ”Är det ni som är The Perfekt Mess?”.
Det var säkert inte så det hände, men det är så jag minns det.
Därefter satte de sig i sina bilar och vi bildade en kolumn av tre fordon med oss i mitten, och vi åkte in på ett närliggande område. Intrycket av att vara hemlig agent och att vi befann oss i en action-rulle förstärktes när vi saktade in framför en grind med kod. Föraren i bilen framför sträckte ut näven, knappade in koden, grinden öppnades och vi åkte in på området ungefär 100 meter. Väl framme vid vad som verkade vara en övergiven industrilokal parkerade vi.
När vi väl klivit ur bilarna sprack illusionen om att vara hemlig agent tämligen omgående. Vi möttes av två killar, de presenterade sig som Niklas och Mikko, vi presenterades oss som Daniel och Johannes för det kändes inte som att det fanns någon anledning att ljuga.
De förklarade att byggnaden tillhörde studentkåren, vilken studentkår har jag glömt, och att man fick hyra lokaler där om man ville.
De öppnade dörren och innanför dörren var man genast tillbaka till att känna sig som hemlig agent igen. Det var en labyrint av trappor, eller en trappa, och trånga korridorer. Det spontana intrycket av facilitetens innanmäte var allmänt sliten lokal. Niklas och Mikko stannar till vid en dörr, indikerande att vi var framme vid deras replokal. Och vilken överraskning det var sedan. Replokalen var stor och luftig och hade det inte varit för att transdimensionella resor fortfarande är omöjliga hade vi trott att vi faktiskt färdats till en annan dimension. Så stor var kontrasten. Det fanns kylskåp, microvågsugn, ett biljardbord! Och en väldigt massa lampor.
Jag gissar att vi måste ha sett frågande ut, men Niklas och Mikko förklarade. Det fanns en nödvändighet för så många lampor och att det inte alls förhöll sig om någon fetisch.
Om vi såg frågande ut, var det inte den frågan vi tänkte på...
Men bra att veta! Betryggande!
Stämningen i lokalen var go' och vi riggade upp nödvändig utrustning innan vi sedan satte oss ner för en intervju med The Perfekt Mess. Mycket nöje kära läsare!
Intervju med The perfect mess
Frågorna är ställda till samtliga medlemmar i bandet och om inget annat står delar alla samma eller liknande åsikt.
Vilka är ni?
Ja vilka är vi? Vi är egentligen två killar som sedan vi var små har brunnit för musik. Det beror ju på hur lång historia ni vill ha!
Johannes - Gärna från början till slut
Okej. Vi började spela tillsammans 2004 och då var vi helt nybörjare. Vi startade band direkt utan att ens kunna spela instrument och sedan har det ju hänt saker med tiden också. Vi har bytt lite konstellationer och förhoppningsvis blivit bättre också. Det är först på senare tid vi blivit mer passionerade och vi lägger ner otroligt mycket tid på detta. Vi är ju här näst intill varje kväll.
Hur går det ihop med ert övriga liv om ni lägger så mycket tid här?
Det går bra. Vi har till exempel inga förhållanden nu för tiden och det är lika bra för vi hänger här jämt. De flesta stötta oss men ibland undrar ju kompisar varför man inte följer med på vissa saker, men de flesta förstår. Det är många fler som stöttar oss nu än när vi hade vårt andra band och då känns det ju som vi lyckats med något i alla fall. Vi tänker alltid att i stället för att sitta hemma och sappa på tv:n i fyra timmar kan vi lika gärna vara här och kanske få något gjort som kan leda till något bra.
Hur blev The perfect mess till?
Det var faktiskt såhär att vi hade ett annat band innan som hette ”Forget”. Vi spelade i nästan tio år med det bandet med nästan samma medlemmar hela tiden. Sen slutade Basisten och då kom en kille som hette Felix in i bandet. Felix började sedan att spela dansband. Där någonstans la vi ner bandet. Inte för att han slutade utan för att mycket hände just då och det fanns knappt någon motivation kvar. Mycket hände samtidigt helt enkelt.
Vi har ju varit bästa vänner sedan vi var typ sex år så vi umgicks ju hela tiden och efter ett tag kom Niklas hem till mig och vii snackade om att starta upp ett nytt projekt. Vi skrev en låt och därav kom ”The perfect mess” till. Det svåraste att tänka ut då var egentligen vad vi skulle spela för musik.
Vad var tanken när ni startade bandet?
Tanken är ju självklart att man vill komma ut och spela. Det finns inget som är så gött som den känslan man får i kroppen när man ska spela inför publik.
Sen är det riktigt kul att skriva musik och det har vi nog kommit in på mer nu. Vi sitter och bryter ner låtar och lyssnar på hur andra byggt up musiken och så.
När ni skriver en låt, gör ni det på dator då eller hur fungerar det?
Ibland jammar vi men det blir lite tomt för vi har ingen som spelar bas men oftast är det väl så att Niklas kommer på något gött på gitarren. Det som blir dumt är att ofta när man står och jammar så spelar man saker för att det är gött men det är sällan det är låtmaterial. Oftast så sitter vi vid dator och bara tänker att vi ska skriva en låt.
Hur länge har ni som band hållit på?
1.5 år drygt. Vi har ju spelat ihop mycket längre men med ”The perfect mess” har vi hållit på i 1.5 år.
Vart kommer ni ifrån?
Vi är inavlade Skövdebor, hehe.
Hur ofta repar ni?
I alla fall fem eller sex gånger i veckan om det inte händer något. Det framgår kanske att vi är här ofta med tanke på biljardbordet, mikron och kylskåpet att vi är här mer än hemma. Vi lyckas ju inte alltid komma på en låt eller skriva någonting bra men för att komma fram till något som är bra så behöver vi göra mycket.
En vanlig dag ser ut ungefär så att jag går upp vid 06.00, börjar jobba 07.00 och jobbar till 16.00. Efter det går man hem och äter något och sen åker vi hit runt åtta på kvällen, är här till två-tre på natten och sen hem och sova några timmar. En vanlig vardag!
Vad lyssnar ni på för musik till vardags (Ställd till alla men sammanfattad)
Oj, hur många vill ni att vi ska räkna upp?
Johannes - Kör på bara!
Vi lyssnar på bland annat ”The naked and famus”, ”Paramore”, ”Veronica Maggio”, ”Melissa Horn”, ”Meg Myers”, ”Teagen and Sarah” m.m.
Vi lyssnar på allt!
Vad för slags band är ni?
Vi har inget ”fack” riktigt. Båda har väldigt många influenser och ena dagen kan det vara inspiration från Veronica Maggio i en låt och en annan dag något helt annat. Det vi är eniga om är att vi gillar melodier. Ibland känner vi för att vara popiga och då är vi det och ibland vill vi vara mer rockiga och då är vi det. Genren som vi håller oss till är ”Alternativ rock”.
Vad är utmärkande för just er?
Det som utmärker oss är nog melodier och syntar
Är ni er själva eller anpassar ni musiken för att nå ut till en större målgrupp?
Vi har nog aldrig anpassat vår musik efter någonting förutom att vi själva ska tycka att det är bra, det ska va gött brukar vi säga
Daniel - Hur ser den prosessen ut? Hade Johannes sagt att vi ska skriva någonting som är gött varje gång vi släpper en tidning hade det nog blivit väldigt enformigt
När vi sätter oss ner och ska skriva en låt så letar vi efter en känsla och när man lyssnar på låten ska man känna något. Den värsta delen är när nästan är klara för då har vi en tendens att analysera sönder saker och kan ibland bli missnöjda med låtar för att vi använt till exempel samma ackord i en tidigare låt för ett år sedan. Vi tänker för mycket ibland. Grunden i allt det är att vi vill göra det så bra som möjligt.
Tjänar ni pengar på er musik.
Nej! Vi tjänar inte ett skit faktiskt, hehe. Däremot lägger vi ut väldigt mycket pengar på detta!
Hur skulle ni i teorin behöva göra för att tjäna pengar på er musik?
I teorin är det ju väldigt mycket marknadsföring för att tjäna pengar på något. Sen behöver man ju nästan hitta ”rätt person på rätt plats”.
Vilket är bästa sättet att marknadsföra sig på i så fall?
Ut och spela. Då träffar du ändå folk och kan snacka och få feedback direkt.
Ni har varit med på radio vid några tillfällen och pratat och har även spelats en del både i Sverige och faktiskt även i USA. Vad tänker ni om det?
Det är kul när radio uppmärksammar oss. Det känns lite konstigt faktiskt, man är ju inte van vid situationen. Vi fick ett bra bemötande och det var kul att se hur allt fungerar.
Tycker ni att radio spelar tillräckligt bred musik för att nå ut till alla målgrupper?
Niklas - Radio är radio och vad som spelas lägger jag inte så stor vikt vid. Jag tror att det som spelas på radio spelas för att göra folk glada. Det går alltid att byta till en annan radiokanal om man inte gillar det som spelas. Det finns ju även internetradio så det går att hitta det mesta.
Mikko - För tio år sedan spelade de nog visserligen mer varierad musik på radio men jag tycker det är helt okej.
Hur går det till innan, under och efter ett uppträdande?
Vi tar det mest lugnt innan men vi har ju en del att rodda i innan, exempelvis vilka som ska vara med oss och spela. Vi är ju bara två i bandet. Sen lägger vi ner mycket tid på uppträdandet och vi vill inte att det ska se likadant ut från spelning till spelning. Det går åt mycket planering till det.
Sen väl på scenen så vill vi att folk ska komma dit och se på oss också och inte bara lyssna. Vi går upp, och gör vår grej.
Efteråt är det ju massor att plocka ihop och bära och sen är det en tomhet när man laddat så mycket innan. Å andra sidan har vi alltid detta att komma tillbaka till för att förbereda inför nästa framträdande.
Har ni haft mycket spelningar sedan ni började?
En med ”The perfect mess”.
Finns det en anledning till att ni inte gjort fler?
Den största anledningen är att vi inte vara oklara. Allt ska sitta och vara bra, vi vill inte göra någonting halvdant.
Vad är det största ni gjort då?
Skivan och musikvideon är det största vi gjort.
Har ni något speciellt mål med ert musicerande?
Det är att vara nöjda med vad vi presterar och att då komma ut och spela så mycket som möjligt.
Daniel - Om ni fick lämna något slags avtryck, vad skulle det vara?
Om det skulle finnas någon på jorden som tänker ”Denna musiken förändrade mitt liv”. Det skulle vara ett bra avtryck.
Kan man boka in er till en konsert i typ mitt vardagsrum?
I ert vardagsrum ja! haha. Jo men det kan vi, vi skulle nog krångla med vad vi ville ha med oss och så men i teorin ja. Vi vill dock bli nöjda själva först, men planmässigt funkar det absolut.
Varför heter ni The perfect mess?
Mikko - Jag var på krogen en dag och var inte helt nykter och då kom det fram en tjej till mig och sa ”Hur kan du vara så jävla perfekt men ändå så stökig?” Sen översatte vi det till engelsa och det lät ju bra då. Idén kom därifrån i alla fall.
Comments