Vad händer när man dör av ålderdom då?
Då börjar livet om, då kan du ju inte vakna i ett annat universum och leva en halvtimma till. Min förklaring är då att man är klar med den kroppen och behöver ha en ny, man föds alltå om i nästa universum man kommer till. Man föds till samma liv som man redan haft men det börjar om.
Ja, min teori är alltså att det finns parallella universum där vi lever exakt som här, att vi har samma förutsättningar som här och att vi mår precis som här, inget Nangiala kanske men ändå en lite bättre tanke än att bara ligga nedgrävd.
Detta är inte vetenskapligt grundade tankar så ta det inte på för stort allvar. Men lika gärna som att folk tror att man kommer till himmelen eller helvetet kan man ju tänka att man kommer att vara kvar på jorden, eller någon av jordarna…
Prova inte att dö nu för att se om det stämmer. Jag tar inget ansvar för ert liv!
Ha det glimrande!
/Johannes
Johannes insändare
Nu tänkte jag bli lite djup för en kort stund. Jag tänkte nämligen prata om vad som händer efter döden… Anledningen till detta är dels månadens band, Seedna som ju ser ut som döingar på scen men också för att min sambo sa såhär häromdagen: Älskling, du måste vara rädd om dig, det får inte hända dig något. Istället för att som vanligt vara smidig och säga någonting i stil med ”Fast rätt gött ändå och ligga och käka jord i en evighet, slippa tänka på att betala räkningarna i tid”, tänkte jag att jag skulle försöka lugna henne lite.
Jag vill börja med att säga att jag absolut inte är en religiös person eller på något sätt är troende. Men man får ha tankar om sånt här ändå va?
Jag har självklart alla svar på detta så läs noga nu.
Den enkla och fruktansvärt deprimerande förklaringen till vad som händer efter döden är att du ligger i marken och blir uppkäkad av maskar i sämsta fall, i bästa fall blev du kremerad, vilket heller inte låter som ett så upplyftande alternativ.
Min tanke
är att du lever på jorden, att du har ditt liv här, dina vänner, din familj, ditt jobb, din hund, din lägenhet, ja du förstår. Du finns i denna värld helt enkelt. En dag när du är ute på morgonpromenaden med din hund ska du gå över ett övergångsställe. du har din ipod på högsta volym och du går bara rakt ut. En buss som kommer i full fart hinner inte stanna och du blir påkörd. Du överlever inte.
Men…
Samma sekund du träffas av bussen och avlider fortsätter ditt liv exakt som det alltid varit, du har dina vänner, din familj, ditt jobb, din hund, din lägenhet och fortfarande ditt liv, fast i ett parallellt universum. Skillnaden där är bara att precis innan övergångsstället så blev din hund nödig och satte sig för att utföra nummer två. Bussen kommer rusandes i full fart medan du plockar upp högen din hund lämnat efter sig och du kan sedan fortsätta din promenad.
Men då måste ju alla andra också dö för att kunna fortsätta i nästa universum?
Nej, det är inte min tanke. Min tanke är att du, jag, våra familjer, kompisar, djur m.m. redan finns där, i parallella universum. Att vi finns i flera upplagor, du kanske finns i 50 exemplar och jag med.