Det är alltså ingen lätt fråga att svara på. Om vi skulle ta och göra det enkelt för oss, och försöka oss på något mer konkret. Vad är musik rent konkret?
Rent fysiskt är musik förändringar i luften, det blir som små och stora vågor som rör sig och det har med olika frekvenser att göra och allting är väldigt invecklat och diffust...dunkelt, i tät dimma höljt – åtminstone för den som har glömt bort vad som lärdes ut under fysiklektionerna i grundskolan.
Vilket jag då har gjort. Med reservation för att jag kan ha fel, men det handlar om små små vibrationer i luften som via våra öron omvandlas till information som vår hjärna tolkar som ljud. Och musik, definierat som ”någonting man lyssnar på” alltså är musik ljud, alltså är musik små små vibrationer i luften.
Men jag gissar att ni liksom jag skulle känna mig besviken om jag fick ett sådant svar på frågan: ”Vad är musik för någonting?” Ett tämligen otillfredsställande svar skulle jag säga. Musik måste vara mycket mer än så!?
Vi får pröva en annan frågeställning. För att kunna svara på frågan ”Vad är musik för någonting?” måste vi först ta reda på varför vi har musik. Varför har vi musik?
För att vara ännu tydligare i vår frågeställning så kan man skriva ”När uppstod nödvändigheten av musik?”
Och det är en mycket bra fråga. För musik kan knappast varit viktigt för de allra första människorna.
Om vi föreställer oss en handfull stenåldersmänniskor som är ute och jagar efter något lättfångat, kanske sniglar. Att jaga sniglar är och har alltid varit lika enkelt som att jaga fiskpinnar inne i frysdisken i ens lokala livsmedelsbutik. Oavsett vad det var dom jagade för någonting, smög dom omkring på savannen.
Ledaren för denna handfull stora gruppen stenåldersmänniskor, låt oss kalla denne för ”Leif”, ledaren Leif höjde plötsligt ena handen till tecken för stopp. Ja, de var ju jägare så jag gissar att man redan då använde sig av teckenkommandon, inte nödvändigtvis den typen av teckenkommandon som gör sig bra på tv, men liknande. Oavsett hur Leif signalerade stopp, så gjorde han det emellertid. Resterande av den handfull stora gruppen jägare stannade förvånat upp och tittade undrande på Leif.
Daniel tänker...
...Om musik.
Vad är musik för någonting? Det är en tanke jag ställt mig själv många gånger, och lika många gånger har jag kommit fram till olika svar. Det är inte en alldeles lätt fråga att svara på nämligen.
Först och främst är det en svår fråga att svara på eftersom det kan vara en högst personlig fråga. Och då blir ju svaret väldigt olika, rimligtvis finns det då lika många svar på frågan som det finns människor på jorden. Med risk för att idka hets mot folkgrupp, jag vill inte hänga ut någon egentligen, men det finns ju ett uppenbart undantag till den här regeln och det är ju döva människor och då de människor som föddes döva. Jag tänker mig att det är svårt att ha en åsikt om vad musik är för någonting om man inte har något koncept om ljud överhuvudtaget.
Det började dåligt. Inte ens två stycken in och jag har redan med hets mot folkgrupp. Jag ber naturligtvis om ursäkt för detta ogenomtänkta utlägg. Vad som borde vara rätt jämnt emot er läsare vore att utfärda en varning för att det sannolikt kommer att komma flera sådana ogenomtänkta utlägg i denna krönika, eller vad man ska kalla det. Varning för ogenomtänkta utlägg som sagt. Mest på grund av att det jag skriver nästan alltid är helt ogenomtänkt.
Jag börjar om.
Vad är musik för någonting?
Det beror ju på vilken sorts musik man lyssnar på. Om Egon är svag för visor och dessutom har en böjelse för svenska artister, är det troligt att Egon ägnat merparten av sitt liv åt att lyssna på Cornelis Vreeswijk, Lisa Nilsson, Fred Åkerström med flera, och därför sannolikt aldrig hört talas om amerikanska thrash-metalband såsom Anthrax, Slayer & Exodus. Än mindre lyssnat på dom banden. Därför är det rimligt att tro att Egon skulle tycka att Anthrax, Slayer & Exodus låter som rena rama oljudet.
Jag personligen förstår mig inte på hur Egon kan resonera så. Men då är jag den typen av person som lyssnar på all sorts musik. Jag är den typen som lyssnar på Lisa Nilsson, Fred Åkerström, Slayer och Exodus, gärna i samma spellista – för så jag är galen.
Nej, för så galen är jag, skulle det vara.