12
Intervju
Två nervösa herrar åkte ut för att genomföra deras första seriösa intervju någonsin. Fast det började inte där, det började naturligtvis långt tidigare. Som de ansenliga och välorganiserade herrar vi båda är har naturligtvis dagar av planering föregått denna våran första intervju. Vid upprepade tillfällen pratade vi båda med varandra för genomgång av strategi och vilket materiel vi "de stora reportrarna" skulle ha med. Självklart kastade vi båda allt detta åt sidan till förmån för improvisation bara minuter innan avfärd.
Armerade till tänderna med high-tech prylar, high-tech prylar såsom en bläckpenna med företagets tryck på och ett kollegiblock fylld till bredden och höjden med linjerade papper,
Johannes: "Jag hade faktiskt med en kamera!"
Daniel: "Mmm, men batteriet var inte laddat..."
började vi den färd som så småningom skulle ta oss dit vi skulle. (Jag kommer inte ihåg vart vi åkte.) Vi lämnade världsmetropolen Skövde och började åka i riktning mot Mariestad. Väl framme i Mariestad svängde vi mot Hova. Vi stannade vid en bensinmack på vägen någonstans mitt emellan för en lätt bensträckare och inköp av förfriskningar. Johannes bjöd på coca-cola och det visade sig att jag visst skulle dela min coca-cola med jultomten.
Så om ni möter jultomten kan ni hälsa honom att Daniel har en halv 50 cl:s avslagen och fisljummen coca-cola som väntar på honom.
Johannes: "Är det här verkligen relevant?"
Daniel: "Jag bygger upp atmosfär."
Johannes: "Ja, men bli klar med "atmosfären" då och fortsätt med intervjun..."
Från mitt emellan Mariestad och Hova fortsatte resan, tills dess Johannes behagade svänga av på en lite mindre väg som tog oss i riktning mot ingenstans. Detta var förbryllande på många sätt. För vad jag förstått var vi på väg för att intervjua ägarna till en hundkennel som är rankad trea i världen. Och då är det ju lätt att tänka att någonting rankat trea i världen nog måste vara ståtligt och centralt, en lyxvilla med en liten mindre lyxvilla ägnad åt hundarna intill. Säkerligen inte ett oansenligt hus som ligger mitt ute i ingenstans.
Efter att ha åkt på den mindre vägen en stund, och efter att ha svängt in på ännu en liten mindre väg, jag ska vara ärlig jag gissade att det var en väg. Vi kunde lika gärna ha kört i en gyttjepöl. Vi plöjde emellertid igenom gyttjepölen/vägen och Johannes parkerade invid ett oansenligt hus som låg mitt ute i ingenstans, indikerande att vi var framme.
Johannes: "Kommer intervjun nu?"
Daniel: "Ja?!"
Johannes: "Suck, äntligen! - Trodde du hade glömt den..?"
Vi får börja intervjun i fel ände eftersom "de stora reportrarna" kom ihåg att ställa "fem snabba frågor" först när själva intervjun var klar...
13
