22
Anledningen för att nämna att människan söker social trygghet och social tillhörighet är för att det på något sätt, lägger grunden för hur vi tänker idag. För grunden för hur vi tänker idag lades redan av våra förfäder för väldigt längesedan. Väldigt länge har det varit vanligt för människan att göra skillnad på ”oss” och ”dom”. Nödvändigt för våra förfäder eftersom de behövde den sociala tryggheten, det skydd det innebar att leva i en stor flock och då var man tvungen att acceptera den sociala normen för att få social tillhörighet.
Alltså vi började göra skillnader på folk och vi började sortera in folk i olika fack beroende på utseende och vissa egenskaper man tillskriver de här folken. Men det är inte bara ett ”oss” och ”dom”-tänk. En fördel man kan dra av att sortera in människor i olika fack är att man på detta sätt gör det väldigt enkelt för sig. Om man bedömer en individ utefter utseende och sedan tillskriver denne individ vissa egenskaper som man upplever tillhör denne individens utseende, ja då är denne individen sådan. Man kan på detta sätt ”veta” vad denna individen är för någonting och vilka beteenden man kan förvänta sig av den. Värre hade det varit om man inte kunde sortera in en individ i fack. För då vet man ingenting om denne individen och att inte veta någonting det är väldigt läskigt.
Det är inte bara människor, människan har kategoriserat och lagt i olika fack.
Om Bosse är ute och promenerar och ser en sten, så är det vanlig jävla sten i Bosses ögon. För det har han lärt sig av sina föräldrar, hans föräldrar talade om för honom redan som väldigt liten vad en sten är för något och hur den ser ut. Denna bild av hur en sten ser ut har Bosse memorerat och för Bosse så är en sten en sten. Inget annat. En svensk är en svensk. Svart är svart och vitt är vitt. I Bosses ögon.
Och nog är det väl skönt att tänka så. Nog är det väl skönt att se på världen med sådana ögon.
Vad man glömmer bort är att om man tänker så, är att man då gör det väldigt enkelt för sig.
Man glömmer bort allt en sten också kan vara. Man glömmer bort vad den har för potential att bli.
Man glömmer bort allt vad en svensk också kan vara. Man glömmer också bort vad en svensk har potential till att bli.
Man glömmer bort att mellan svart och vitt finns ett helt spektrum av olika nyanser.
- Men om inte en sten bara är en sten, vad är det då? Då vet jag ju inte längre vad det är för någonting.
- Ja, det är fortfarande en sten. Men den har potential till att bli grus om man stöter sönder den, eller den kan bli en del av en stenvägg. Den är inte bara en sten.
23
Stenarna på bilden är högst relevanta. Nej, de har naturligtvis ingenting med denna krönika att göra.
Men det finns en viss rädsla. Rädslan av att inte veta.
Människan är en rädd varelse.
Rädslan är vår överlevnadsinstinkt, det är nödvändigt för människan att i viss mån vara rädd. För våra förfäder innan ficklampan och gatulyktan var uppfunnen var människan oerhört rädd för natten och dess mörker. För när mörkret föll, ja då begränsades vårt synfält vart efter det blev mörkare och mörkare. Och när solen gått ner under horisonten, ja då såg man knappt sina händer framför sig. Vem vet då vad som existerar bortom sina händer? Vad lurar i det höga gräset?Likadant är människan rädd för andra människor som är så olika oss att vi inte riktigt kan identifiera oss med dom. För eftersom vi inte kan identifiera oss med dom, ja då vet vi inte vad vi kan förvänta oss av dom. Man kan inte lita på en människa som man inte vet vad man kan förvänta sig av.
Men det finns tillfällen när rädslan övergår i dumhet. Det finns tillfällen när de sociala normerna i en grupp människor blir så inskränkta att det tar sig i uttryck som rasism och nazism.
Mänskligheten har upplevt Andra Världskriget. Mänskligheten har prövat rasism och nazism och man har sett de vidriga konsekvenserna utav det.
Mänskligheten har tänkt, bearbetat och agerat. Mänskligheten har även dragit slutsatser av vårt agerande.
Ändå verkar rasism och nazism vara på starkt återtågande in i våra liv. Ett faktum som osar och smakar starkt av nostalgi och eftersmaken är väldigt bitter.
// Daniel
