Människan började sjunga alltså, och det gjorde man tidigt. Det är också därför som musik är ett universalt språk. Alla människor, oavsett vart man kommer ifrån, oavsett vilket språk som är ens modersmål, så förstår alla människor sig på musik. För alla känner vi någonting när vi lyssnar på musik. Olika typer av musik ger upphov till olika känslor. Om man lyssnar till något glatt, kanske ”Rude Boy” med The Wailers, då känner man sig glad. Jag menar vem kan lyssna till den låten utan att dra lite på smilbanden? Man är antagligen döv...
Sablar! Nu gjorde jag mig skyldig till hets mot folkgrupp igen.
Jag vill bara förtydliga, jag vill verkligen inte göra narr av döva. Särskilt inte som jag har svårt att föreställa mig att leva ett liv utan att kunna lyssna på musik. Jag betalar gärna pengar till organisationer som arbetar med att ta fram teknologi som skulle kunna möjliggöra hörsel för de döva. Skicka gärna in tips på några sådana organisationer, om ni känner till några!
Skulle jag komma med en slutsats, låt oss vara ärliga jag måste komma med en slutsats eftersom det är oerhört svårt och skulle nog vara jobbigt om ni läsare skulle bistå med en sådan. Men slutsatsen är den att musik berör oss. Musik förenar oss. För saken är den med själen att själen är ärlig. Den skulle aldrig dras med lögn. Och alla människor har en själ, och själen dansar till musik.
Jag vet inte om man kan kalla det en rationell slutsats. Jag verkar vara obenägen att dra just rationella slutsatser. Men jag är beredd att låta udda vara jämnt och avrundar allting med att säga nära nog.
Tack för visat intresse!
/ Daniel
Om vi tar och reser tillbaka i tiden pytte-lite granna. Jag vet att det måste bli tjatigt men jag känner att jag behöver göra ett avstamp i forntiden även denna gång.
Jag är fullkomligen övertygad om att sången föregår det utvecklade språket. Vi sjöng långt innan vi kunde kommunicera med varandra med ord. För om man ska lära sig att kommunicera, det är ju bara att titta på våra barn idag och hur dom lär sig. Under de första åren är allt som kommer ur deras munnar, med undantag för spyor, bara osammanhängande ljud. Detta är inte bara för att barn vill vara irriterande, det är för att de försöker härma oss.
Och likadant bör det ha varit för de allra tidigaste människorna. De hörde ljud som naturen gav ifrån sig, kanske de hörde ljuv fågelsång, förslagsvis då inte ifrån en fiskmås för fiskmåsar sjunger inte vackert. Duvor som bor i stan låter inte heller vackert, de låter som om dom för evigt försöker hosta upp någonting de har satt i halsen. Jag vet inte vilken fågelsång de allra första människorna försökte efterhärma, men jag gissar att det var någonstans där det började.
Människan tränade och tränade och en dag lyckades människan att härma efter en fågels sång. Och jag kan nog inte beskriva vilken oerhörd känsla av glädje de måste ha känt när det lät som fågelsång fast det var människor som var upphov till sången. Det närmsta jag kan komma är väl den glädje som uppstår när man, efter att ha inträtt puberteten, upptäckt att ens genitalier också har en annan funktion än att bara fungera som urin-ledare – och dessutom ”provkört”.
